is this a lasting treasure?

Tomma ord, tomma skratt. Hör bara dånande tystnad inom mig. Tittar mig omkring, ser suddigt hur folk pratar och har roligt innan det övergår i totalt mörker. Försöker vakna, gör allt för att komma tillbaka men ingenting händer. Det är ingen ide, hur mycket jag än försöker göra mig fri så är det ett faktum att jag borta. Somnar. Vaknar upp, har ingen aning om vart jag är. Reser mig upp, men faller ihop med en gång. Sitter på golvet, gråter tyst. Ser hur tårarna träffar det mörka trägolvet. Ser upp, och där står någonting. Det måste vara en ängel. Det kan inte vara någonting annat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0